Del 3…

Jag ska försöka avsluta den här berättelsen oxå…

Hittade en massa kort från mobilen oxå ju, som när vi stannade nånstans i Tyskland på nervägen och gav hundarna mat på en pakering, Qilah ville inte äta den, förrän den låg på marken…

Massor med folk, och bilar runt i kring…

Vi stannade även i Österike för att försöka få tag på en karta, då GPS plötsligt raderat hela Österrike från sig själv…





Vi passade på att äta där oxå, Socker fick följa med in!

Kartorna var såklart jättedyra, men som tur är finns ju mobilkameran!!

Men visst var det vackert i Alperna…

Laura, spanjorskan vi hämtade upp i Munchen, och inte kunde ett ord engelska, tyckte vi var tokiga som tog kort på berg!! I Spanien har de massor…

Så var vi framme i Flashau.

Lite kyligt allt!

Bildbevis på Wienersnitzeln som var rätt så torr.

Även Morgan fick klä sig helvit i gruvan!

Vi la oss skaplig tid på lördagen, alla var ju bara så otroligt trötta hela tiden!
Upp igen på söndagen, denna gång klädda jag mig i Britzyks utstyrsel ifall jag skulle hjälpa henne. In igen i den förskräckliga trafiken runt utställningen. Denna dag tog jag absolut ingen hänsyn!
Kastade mig in i sista sekunden i rätt fil, så vi kom fram lite fortare än de andra dagarna, Laura sa: Det tog tre dagar, sen blev även du en spanjorska!!!

In och mutade till oss en parkering i p-huset, som för övrigt var byggt för minicoopers!
En otroligt lång kö till insläppet där man såg en hel del att anmärka på om hundars temperament, ja, kanske ännu mer om ägarnas!

Väl inne så gick jag iväg och köpte en sån där jättevåffla med massor med glass, grädde, chokladsås och massor med jordgubbar på! Men, glömde mobilen borta vid ringen!! Så, inget bildbevis. Men den smakade himmelskt och var värd resan in!
När jag kom tillbaka så sa de att de hade en annan handler, så jag åkte hem till hotellet där Morgan och Qilah var!
Jag glömde nämna att när vi var på La Luma, resaurangen, så slet Qilah sönder min helt nya tygbur!
Så hon kunde inte vara själv kvar på hotellet, så Morgan fick lov att passa henne. Han tog en lång skön promenad tills jag kom tillbaka, fast först sov han lite längre såklart!

Så, vi drog iväg till saltgruvan!!!
Resans absoluta höjdpunkt!!

Vi åkte först ett slags tåg in i gruvan. Man satt gränsle över en bänk och höll sig i den framför.

Sen fick vi åka på såna här trästockar. Man satt gränsle över dem oxå, så fram med benen och lutade sig bakåt, sen höll man i den framför, det gick fort…………
Just den här var en gammal som inte användes längre.

Det gick sån där tågräls i de flesta gångarna.

Nån slags sten de brutit i gruvan och belyste inifrån, väldigt vackert i verkligeheten.

98% salthalt i vattnet. Bläää

De hade byggt upp lite olika miljöer så man såg hur de hade arbetat i gruvan.

Även Morgan provsmakade vattnet.

Det fanns en underjordisk sjö, som de sen torkade ut och då låg saltet kvar.
Vi åkte båt över den, de spelade hög stämningsfull musik och hade ett vackert ljusspel till! Fantastiskt!

 Här går en trappa för dem som inte vågade åka ner, svårt att se hur långt och hur brant det faktiskt var!

 Vi gick över landsgränsen till Tyskland under jord.

 Den här kopian av en man visar exakt hur han hittades inne i gruvan, men ser foten sticka ut lite längre ner. Rätt äcklig!
 Så här trångt och mörkt var det för dem som jobbade i gruvan.

Så var vi på väg tillbaka igen!

Vi åkte till McDonalds och åt. Vi satt ute eftersom vi hade Qilah med oss,
folk blängde surt på oss för det!
Det är inga hundmänniskor precis i Österrike!

Vi åkte tillbaka till utställningen och gick in och kikade på finalen. Det var spanjorskan, Laura som vann BIR med sin dv. pincsher! Grattis! Och grattis till Britzyk som fött upp den. Sen vann Britzyks veteran VWW titel oxå!
Grattis till det med!

Så åkte vi hemåt igen, efter ett snabbt stopp på samma McDonalds.

Så hemma på hotellet, jag och Morgan gick ner och käkade lite middag på restaurangen lite senare.

Sen i säng. Vi blev tyvärr tvugna att gå upp tidigt nästa dag oxå, eftersom vi fick veta att Emelie skulle jobba på tisdagen redan vid två…

Ja, nästa gång som jag reser så ska jag veta sånt här i förväg.

Allt ska vara kristallklart innan man reser!

Nu var alla så otroligt trötta av både nervositet i samband med tävling, allt strul med hotell och alla felkörningar, och allt krångel som var. Dessutom bestämde sig vädret för att fortsätta vara helt underbart med 30 grader varmt och strålande sol från en klarblå himmel. Inte lika kul i en trång bil med fem pers och 11 hundar utan AC!

Ytterligare ett skäl till att vi skulle åkt senare…

Men men, vi kom till Munchen, släppte av Laura och en hund! Genast blev det bättre plats i bilen!

Jag och Morgan körde mestadels eftersom bilen höll på att ge upp. Kylarfläkten lät inte alls bra och eftersom det hela tiden var så varmt och bilen så tungpackad så fick man lov att köra lugnt. Likaså var bromsarna lite skumma, så man fick lov att planera körningen en hel del. Sen var det ju köer utan dess like! Vi stog ibland mer still än körde! Alla rutor nervevade och bilen kokfärdig!

Soluppgång nånstans i Tyskland…

När Morgan körde så sa han plötsligen, nu är vi vid Danska gränsen! Det kan vi inte vara sa jag, som sovit lite, för vi har ju inte åkt färja!
Jo, vi är där sa han igen, ja, då har vi åkt fel sa jag!

Britzyk hade tryckt in hem på GPS utan att kolla vilken väg, så nu hade den tagit oss en helt annan väg! Så det blev inga presenter som skulle köpas på färjan eller den välbehövliga pausen från bilen…

Men, vi tog oss upp till Glimåkra och släppte av nästan all packning, och många små pinnar + Britzyk!

Så vidare upp till Mjölby och Bosse där vi hade Emelies bil.
Det var fortfarande fint väder, mer än ett dygn senare, men plötsligt kom det en hel del stora moln, helt svarta.
Så fort Emelie kört iväg med sin faraohund så brakade helvetet löst i form av en otrolig störtskur. På nån minut var pakeringen vid en mack vi fick stanna lite på helt översvämmad!

Snacka om kontraster, vi åkte vidare när det gett sig lite grann så man såg något och stannade vid ett matställe och käkade lite frukost.
Jag var så trött och hade ont i hela kroppen, jag bara skakade. Morgan fick köra och stannade sen hos sin bror. Vilket jag inte hade nån som helst lust med. Solen hade kommit tillbaka, man var så trött så man inte kunde säga ett vettigt ord, kladdig och svettig efter alla långa timmar i bilen, nä, då vill man hem och ta en ducsh!
Jag la mig kvar i bilen som han ställt mitt i solen. Vaknade till och kände mig svimfärdig, så jag körde iväg till en mack och köpte dricka, en glass och lite burkmat till Qilah som knappt ätit de sista dagarna.

Tillslut ringde han och jag hämtade upp honom och vi kunde åka hem! Kom hem 33 timmar efter starten i Flashaou!

Ja, vad säger man!
Vi hade inte några problem med att välja vilken tv-kanal vi skulle se i alla fall!
Hur det var, så vill jag inte ha den här resan ogjord! Vi hade många många skratt och hade väldigt trevligt!
Även om vi skulle planerat en hel del bättre!!
Men, nu har vi lärt oss till nästa gång!
Tror dock inte Morgan följer med då! 🙂

WDS del 2

Ja, var var jag nu, vi hade gått en underbar promenad upp i bergen med Qilah och Socker, så nu skulle vi till specialutställningarna där bla Ian och Susan som har flera sloughi, bla från Ingela Näslund. De hade dessutom Xannis pappa, innan han tyvärr hann dö innan jag hann träffa honom.

Det var bra planerat på denna utställning med tält till alla ringar, det var otroligt stora tälttak som gjorde att man fick både skugga och regnskydd, men den här dagen var det skugga man ville ha! Det var 29 grader varmt!

Det fanns rätt så många svenskar på både WDS och specialen.
Här tex:

Magyaren som står bakom salukin var den lydigaste vinthund jag sett, och med vilken glädje! Det var en fröjd att se, hur den skuttade omkring med sin handler, lös i ringen efter bedömningen. Inga bakåtstrukna öron, utan verkligen framåt och glad, den lydde för att den ville, inte för att den var tvingad!!

Så var det Susan då i ringen, tre sloughi var bara anmälda, tyvärr, men bara Susans två kom!
Så där fick man inte heller se några fler som jag hoppats på!

Båda fick exelent såklart, så jag hjälpte till, dock helt utan utställningsklöäder som kunde dölja sånt man inte vill ska synas!!!!

Tillieville Wukari blev BIR!
Grattis både Susan och Ingela!

Sen var det lite paus och vi gick till deras husbil och blev bjudna på öl och mackor! Himmelskt gott i värmen!

Susan frågade om jag vill ställa Wukari i finalen, och såklart ville jag det! Vilken ära!!

Så jag trängde på mig hennes kavaj!
Domaren tittade otroligt mkt på Wukari, men det blev tyvärr ingen placering!
Men en helt otrolig hund, hur mysig och social som helst!

Bakom oss en utflyttad Svensk, Bitte Ahrens som blev BIS-1!!
Så skulle vi åka tillbaka till WDS och hämta upp de andra som alltså varit inomhus hela dagen på den stora utställningen. Det var jätteköer ifrån specialen och nu när jag kikar på alla kort, inser jag att vi faktiskt såg lite mer av slottet Anif!

Men där tänkte vi inte på det, trodde det var ett vanligt hus bara!! haha

När vi kom tillbaka till hotellet så gick vi till en annan restaurang, La Luma!!

De hade rätt så frän inredning, men var också desto dyrare! Men det var gott, vi åt nu pizza!

Qilah rätt så trött i baksätet hos Britzyk!

Jag fyller på mer i det här inlägget snart….

Nu kommer bilder bla…

Ska försöka få ihop nånting om den här resan då till Österrike och Salzburg!

Vi startade hemifrån vid 11-tiden och skulle köra till Mjölby, hade kollat in hur vi skulle åka på google vägbeskrivning. Sen ville Morgan att vi skulle åka över Fredriksberg. Kollade då på mobilen och det såg ut som om det skulle funka!
Men, det gjorde det inte!

Vi åkte ca 11 mil fel!
Nåja, Emelie var oxå försenad så vi hade bara kommit en kvart tidigare totalt i alla fall.
Vi mötte upp Bosse i Mjölby som visade vägen då vi kom från helt fel håll, sen körde vi hem till honom och skulle flytta takboxen över till Emelies bil.

Det gick inte heller, det fatades ca 2 cm!! Och då hade hon mätt innan, men jag kunde inte mäta så exakt eftersom det är reglerbara fästen, men jag tyckte det verkade gå.
Nåja, tillbaka med boxen på vår bil, då gick ett av fästena sönder totalt!

Fick ett spännband av Bosse och tillslut kom vi iväg igen. I vår bil i stället!
Vi åkte vidare till Jönköping där vi skulle hämta upp två hundar som Britzyk skulle ställa. En Amerikansk Staffordshire bullterrier och en dv. pinscher. Hon som ägde dem hade då väntat i nästan tre timmar!!
Hon hade varit extra tidig och sen blev ju vi mer än en timme sena pga både felkörning och strul med takboxen.

Nåja, vidare ner till Glimåkra i Skåne och Britzyk!
Där stog hon med fler hundar och en packning för ett regemente!
Det var bara att försöka få in allt, några saker fick stanna hemma!
När vi håller på som mest kommer plötsligt en kille upp bakom mig och nästan nosade i mitt hår. Jag trodde det var Britzyks kompis eller nåt först. Men icke. En något drogpåverkad kille.
Vi ringde polisen då han försökte ta sig in i både bil och hus!

Så, tillslut iväg igen, nu mot Malmö och ytterligare en hund!
Nu var det tio hundar i bilen och fyra personer!

Sen körde vi ner till Danmark och tog färgan över till Tyskland! Käkade lite då och sen in i Tyskland. Vi stannade till ett par timmar på en parkering och sov lite!

Så torsdagen (vår bröllopsdag!)  gick till att köra genom hela Tyskland och tillslut till Munchen där vi snurrade runt runt flygplatsen för att hitta rätt. Väl på rätt ställe så gick vi in och mötte upp Laura, Spanjorska, (som inte kan ett ord engelska) med en till hund!
Nu fick hennes packning ligga bak i bilen under Britzyks alla pinnar!

Så 11 hundar och fem pers fortsätter vi till Österrike!

 Det var otroligt vackert att se Alperna!!

Man åkte närmre och närmre…

 och tillslut in i dem! Vi körde väl igenom en fyra fem tunnlar, innan vi kom fram till Flachau, eller hur det stavades nu!

När vi kom fram till hotellet möttes vi av orden, OH; MY GOOD!!!! Och en chockad min när hotelltjejen såg tre av hundarna!!

Inte så kul!
Nä, vi skulle inte få ha några hundar där inte!!! Trots att vi bokat och skrivit med att vi hade hundar.
Om vi skulle ha dem, skulle de kosta mer per hund och natt, än vad det kostade per person och natt!!

Tillslut skulle vi få bo över natten, vi kom ju dit efter 22.00 nångång. Efter ca 36 timmars körning hemifrån!!
Efter utställningen så skulle vi göra upp med chefen.
Så bara Qilah, faraon och Lauras pinscher sov inne på hotellet, de andra i bilen!
Det var minusgrader på morgonen, men rätt ok inne i bilen. Men det kändes inte ok!

Hur som, vi drog iväg alliop då, trots att det bara var jag och Britzyk som ställde på fredagen.
Vi körde hur fel som helst, då GPS strejkade i Österrike!
Kom tillslut på rätt väg och sedan stog vi i kö!! Och då menar jag verkligen KÖ!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Jösses!!
Folk började hoppa ur bilarna och gå till utställningen mitt på autobahn!
Polisen kom och skrek att de skulle ta passen!
Britzyk lyckades tillslut få gå på gräset, men de med burar vet jag inte hur de gjorde!

När vi tillslut, efter att bilen nästan kokat, kom fram, fanns inga parkeringsplatser, om man inte bokat och betalat i förväg! VA????
Så vi fick i alla fall, packa ur, sen fick Morgan och Laura åka iväg och parkera.
De hittade tillslut ett ställe där det gick gratisbussar in tillbaka till utställningen.

Så jag kom in själv med Qilah, hittade Ian och Susan och parkerade där. Totalt färdig!
Kanppt sovit nånting, all stress av allt strul osv. osv..
Qilah skendräktig med mjölk i tuttarna var inte piggare hon!
Det kom fram massor med folk, kända bla från facebook som ville hälsa, det var otroligt roligt!
Även Europas största uppfödare kom fram och hälsade, eller i alla fall frun!
Alla gratulerade även till Cruft´s vinsten så ja, alla vet verkligen allt om alla, vilket land man än kommer ifrån!
Så började bedömningen då!

Jag var helt förstummad. Trodde jag skulle få se hur många fina vackra sloughis som helst, och att jag skulle kika ut en vacker hane till Qilah! Den vackraste hanen där var hennes kusin, från Ingela Näslund som Ian och Susan har!! Han blev oxå tvåa i sin klass!
Jag blev otroligt besviken, qvaliten var urusel. Dåliga rörelser, en hel del övervinklade, några spikraka överallt.
Ja, framför allt rörelserna var totalt katastrofala!

När jag och Qilah gick in i den största klassen så visste jag inte vad jag skulle tro.
Domaren valde olika typer hela tiden och man fick ingen röd tråd liksom!
Qilah var inte alls sig själv, hon var inte ett dugg framåt och jag mer eller mindre drog runt henne i ringen!

 Man ser verkligen hur trötta vi var!!

Vi kom tvåa efter en riktigt snygg tik från Slovenien. Hon såg inte så fin ut på korten tyvärr, då hon krummade med ryggen, men väldigt snygga rörelser!
Fler bilder på alla hundar finns här!

Sen tillslut så åkte vi hem till hotellet och skulle göra upp allt där. Det kom även en Norsk bil med kompisar till Britzyk.
Eftersom vi inte fick ta in hundarna där, så hade vi bara några ute och Pinnarna satt i buren bak i bilen, det kom ett gäng karlar och ställde sig längst bak och glodde på dem, då skällde de såklart, som alla pinnar skulle gjort!
Då säger nån till dem att gå därifrån och till svar får vi höra att den ena ska ringa polisen!
Jag går efter den killen och frågar vad han menar, varför osv, men får inget svar.

Den norska killen med tjej blir helt galna, vägrar vara kvar och ringer hotellbokningen. Talar om hur illa vi blir behandlade och vägrar betala ett öre. De åker snart därifrån. Vi får tillslut till ett pris som vi kan godta, men får bara ta in tre hundar över natten!
Killen som hotade med polisen jobbar där, som servitör, visar det sig, men tjejen lovar att han inte kommer ställa till besvär.
Ingen mer av nätterna är kalla, då vädret blev hur underbart som helst.
Vi fick ställa bilen under tak också, så det känndes mkt bättre!

Vi gick en promenad i byn, och blev igen hotade med polis då jag gick på en liten äng!!

Sen gick vi ner till hotellets restaurang och käkade wienersnitzel inte den godaste jag ätit, kan sägas!

Så isäng och upp tidigt igen för dag två. Då skulle Emelie ställa sin farao, Goliat. Han blev veteranvärldsvinnare!
Nu visste vi ju om köer osv. Så vi kom dit lite fortare, Morgan och jag tog Qilah och Amstaffen, Socker och åkte vidare till Anif och skulle kolla på slottet. Vi stannade och käkade frukost, för det var sån kö dit med. Sen körde vi upp mot berget som låg där och hittade en underbar väg att vandra!

Det var så jäkla brant, kolla på mina ben så fattar ni!

Morgan nya kärlek! Socker!

 Det var brant i de backarna kan jag lova!!

 De här mötte vi på vägen till specialutställningarna i Anif!

 Det här slottet såg vi på vägen oxå!

Dock inte Anif slottet, som vi åkte dit för att få se, slottet där filmen Sound of music spelades in bla…

Bara toppen av ena tornet såg vi på det slottet!
Här från sloughiringen!