Jaha, var slutade jag…
Jo, shoppingen på Cruft´s. Som sagt, det mesta finns och ibland hittar man riktiga godbitar i rasklubbarnas små stånd runt ringen.
De får tydligen ha ett litet stånd för klubbens saker i direkt anslutning till ringen.
Där kan man köpa böcker eller annat som rasklubben säljer.

Likaså i rasmontern så hade de ett annat upplägg än vi brukar ha, man kan nog ”sno” lite av det till vår monter.

Nu åkte vi hem igen till hotellet och när vi klev in så var hela lobbyn full av unga Japaner. Det verkade även ha blivit något fel, för en receptionist vi inte sett tidigare var märkbart irriterad på åtminstonde en av dem.
Hissarna som bara sporadiskt gjorde som man själv ville hade tydligen gett upp helt, så vi gick upp.
Min astma slog så klart till och jag flåsade som en blåsbälg innan vi var uppe.
Vi gjorde tappra försök till uppfrächning samtidigt som vi delade på en vinare.

Betydligt piggare och nu superhottade gick vi så ut!
På bussen på vägen hem hade vi sett en mysig pub som vi tänkte se om vi inte kunde äta på.
Relativt lätt, faktiskt, så hittade vi puben och gick in. Det kostade en slant, men vi frågade om vi kunde äta där och jovisst, inga problem! Vad bra för vi var utsvultna!

Framme vid disken så talade vi om att vi ville se menyn, ja, svarade bartendern, ni har exakt tre minuter på er att beställa. Ok, svarade vi!
Vi hann väl precis öppna menyn och se nån maträtt när de plötsligt slets ur våra händer!
Sorry, the kitchen is closed!
En tjej från ingenstans stog nu bakom baren.
Men…nähe…

Vi gick tillbaka till dörrvakten och bad om att få våra pengar tillbaka då vi faktiskt varken fick mat eller tänkte stanna. Vi fick pengarna tillbaka!

Så vi började vandra iväg för att leta efter något annat ställe att äta på!
Vi hittade ett nytt ställe som såg väldigt flådigt ut!
Där var de till och med riktigt trevliga, så vi beställde mat och Ingela som tyckte vi druckit lite för lite vin beställde en ny vinare!
Maten var god, men lite märklig, ingen sås alls tex till grillad biff och stekta hela potatisar. Men det stannade en superlång limo utanför en stund så det var nog ett rätt coolt ställe!

Jag har kommit på att jag ska flytta till England och starta en restaurang, med god mat, riktig pommes frites och tjock härlig bearneasiesås, eller klyftpotatis osv osv… måste bli en hit, för stackars engelsmän, de måste vara svältfödda! Sen ska vi även servera god frukost oxå!! Så alla hotellgäster runt om kan överleva.

Efter middagen så var vi väldigt trötta och fnittriga, tror det var de varma råa morötterna som gjorde det, så gick vi hem till hotellet, även om det blev en liten omväg.

Dag tre så gick vi upp samma tid så vi inte skulle behöva stressa. Trippade ner till frukosten som inte hade öppnat än, vi var tio minuter för tidiga kom vi på. Eftersom hotellpersonalen bestämt sig för att frysa ut ovälkommna gäster så gick vi upp på rummet och väntade, sen ner igen, fortfarande stängt! Hmmm… konstigt, men så kom vi på, det är ju lördag, de serverar frukosten mkt senare!
Upp igen på rummet, dessa gånger funkade hissarna i alla fall.
Väl nere i rätt tid så hade de äntligen öppnat, nu var man ju rätt hungrig.
Vi fick tala om rumsnummret som vi även hade gjort dagen före, men denna gång blev det stopp! Ni har minsann inte bokat frukust!
Va???
Vadå, det har vi väl, svarade Ingela, jag har då betalt för det!
Nehä, var svaret, ni får gå till receptionen och göra upp med dem.
Sagt och gjort, nu stog ytterligare en ny receptionist där. Nä, ni har inte betalat eller bokat frukost, så drog hon fram en jättebunt med med papper, samtidigt så kom några andra gäster som hon började hjälpa istället!
OOhh, tillslut så visade hon att det var only room på våran bokning!!

Vi är så otroligt bortskämda här i sverige har jag kommit på.
Jag kände att jag inte ville betala en enda cent till det här hotellet för några torra för-rostade mackor utan pålägg, så vi blev hänvisade till busstationens cafe´. Där intog vi en annan märklig frukost.

Så iväg till N.E.C. igen då, dock utan omväg denna gång!

Redan på en gång kände jag i mina fötter att de började värka efter två dagars trampande från morgon till kväll.
Vi gjorde denna dag en lite mer systematisk genomgång av alla stånd så vi inte skulle missa något.
Vi träffade även på lite folk i sloughimontern tex. Som även visade sig ha MiniPin!
Så hon berättade vilken hall de skulle vara i och att de redan börjat. Så vi travade iväg till hall 4 eller vad det nu var.
jodå, där var de. Även här fanns det olika typer, och en och annan var riktigt dålig, men mkt bättre och högre kvalite än föregående raser vi kikat på.
Såg en riktigt snygg svart hane tex.

Tyvärr hade jag ingen katalog utan jag trodde man skulle kunna hitta den på nätet genom katalognummret, men det står ju inte där. Men den vann sin klass i alla fall.

Den här mannen blev jag bara tvungen att fota såklart!

Så här såg hans hund ut i närbild!

Den här påminnde mig mest om en chiuahua. (jag vet, felstavat, men jag orkar inte kolla upp det.)

Den hund som vann bästa hane var inte ens med i varken min eller Ingelas resultat, men det visade sig att mannan som höll i hunden var ordförande i Mini Pins klubben och en STOR uppfödare. Den var bla spikrak i fronten tyckte jag!

Den här sockerbitsvalpen var ju supersöt, men alldeles för mkt italiens vinthund för att vara Pinne.

Sen orkade jag helt enkelt inte se mer, vi hade ingen sittplats heller, så vi koncentrerade oss på shopping!

Något för trädgården, passar bra i vårt regniga, myggiga land!

Kanonläcker, man kan även ta ner bordet och göra en stor säng av det!

Sen såg vi lite olika färger på hundar som man inte sett förut!
Tror det var en Mittelspitz.

Pudlar!

Och en väldigt röd Shih Tzu, väldigt söt. Det fanns många i den här röda färgen.

Sen så tog vi ett glas champagne där och firade att vi var där!
Det har ni sett kort på lite tidigare, den skickade jag från mobilen.
Sen åkte vi fel, fast rätt!
Vi tog en planerad omväg och ja, det var väl inte helt lagligt att åka på samma biljett, men vi var ju turister som åkt fel!!
Så det gick bra det med.
Vi åkte till Birmingham New Street och gick till the Bullring!

Nu höll både mina fötter och min rygg på att få totalspel!
Men vi tog en paus i alla shoppande och jag tog en hot white chocholade! Ohh..vad god den var!
Sedan shoppade vi lite mer, eller jag i alla fall.
Kollade in the Bull himself!

Den fanns också inne i ett av de superstora varuhusen gjord i godis, men den bilden ligger i telefonen.
Jag får sluta nu och berätta mer i morgon!
Inger

Ja, den här helgen som vi var iväg, Ingela och jag, till Cruft´s var så händelserik så det blir svårt att försöka sammanfatta utan att bli för långdragen.

Vi blev hämtade av Torben ruskigt tidigt på torsdagsmorgonen i hans fina Jaguar!
Så vi åkte verkligen storstilat.

Tyvärr var det väldigt mörkt sådär tidigt!

Vi tog sen flyget till Amsterdam där vi bara hann på toa och så nästa plan till Birmingham.

Jag hade inte uppfattat namnet Coventry när Ingela mailade hotellnamnet så jag trodde vi skulle bo mitt i Birmingham och väldigt nära Bullring. (Ett jättestort köpcentrum)

Vi tog en taxi till hotellet som alltså inte alls låg där jag trodde, utan i Coventry, ca 20 min resa därifrån!
Nu gjorde ju inte det något, men när vi kom till hotellet vid 11-tiden stog en snorkig engelsman i receptionen och enkelt bara sa att de inte gjorde incheckningar före kl: 14.00!
Sen vände han på klacken och gick in på sitt kontor!

Nähe!

Det kom en annan portier och vi frågade om vi i alla fall kunde få ställa våra resväskor där någonstans, jo, det skulle vi VÄL kunna då! Oxå rätt snorkigt.

Sen var det bara att kliva ut på gatan igen och försöka komma på vad man kunde göra i Coventry!
De hade en hel del affärer och gallerior, så vi tog bla en fika på ett av kafeerna som fanns. Sen var vi runt och kikade på allt möjligt och letade efter en viss ölsort till Torben, till klockan var halv två och vi var superslut!
Tillbaka till hotelett där vi satt i foajen till prick 14.00!
Fick nyckel och väskor och gick upp till vårt rum! Som var ostädat och ofärdigt!
Ner igen och talade om att det inte var klart.
-Nähe, svarade snorkfröken och gick iväg!

Vi slog oss ner i foajen men det kom ett gäng pensionärer så vi lät dem sätta sig istället. Frågade snorkfröken om vart vi kunde ta vägen och hon föreslog baren!
In i baren och ställde ifrån oss alla våra saker vid några soffor där vi tänkte slå oss ner, gick och köpte ett glas vin. Tillbaka till sofforna för att inse att ett gäng pantertanter snott våra soffor!!

Do you want me to take your bags? frågade en av dem snällt när jag själv hade två glas i handen! No, thank´s, my friend can take them!
Så vi blev återigen bortskyfflade!
Nåja, vi drack upp vinet och gick tillbaka till foajen för att se om vårt rum var klart.
Hon skulle ju visserligen komma och säga åt oss när det var klart, men herregud, hur lång tid kunde det ta??

Nä, hon skulle kolla, gick ut igen och var borta en lång stund. Ja, det var för hon passade på att byta om till sina egna kläder på samma gång!
Nä, det verkade inte klart, men vi kunde få ett glas vin om vi ville, och det slutade med att vi fick en hel flaska vin! Woow!

Tillslut kom vi upp på rummet i alla fall. Tog ett bad och vilade lite innan vi skulle ner på middag.
Middagen var en meny på bla oskalad kokt potatis, men jag tog ris istället. Till det var det kalkonfile tror jag. Med någon sås.
Förrätten var god och det var även själva middagen, men det fanns ju nästan inget att välja på.
När vi lämnade över kupongen med vårt vin, så var servitören otroligt skeptisk. Tror att hon trodde vi snott den. Så hon skulle ringa receptionen och fråga om det verkligen var ok!
Det var det tydligen för plötsligt kom hon springande och slängde vinflaskan på bordet och sa, here are your vine! Och sprang vidare.
Vi ville ju gärna ha ett nytt glas att dricka vin i då vi hade vatten i det andra, -men ni har ju redan glas var svaret!
Jo, vi fick tillslut var sitt nytt glas!
Vid det här laget hade både alkoholen och tröttheten slagit till rejält, så vi skrattade hysteriskt så tårarna rann, vilket inte uppskattades av alla de tråkiga engelsmännen som stirrade ännu mer skeptiskt på oss, en torsdag!!

Dag två så skulle vi ta buss till stationen och sedan tåg till Birmingham New Street sa Snorkfian till oss.
Sagt och gjort, på tåget var det väldigt fullt, så jag och Ingla hamnde lite ifrån varann.
De flesta gick av vid Birminghamn International, men vi skulle ju av nästa. Så då fick jag plats vid Ingela. Tittade ut lite och ser skylten med stationsnamnet och bredvid står det inom parantes (NEC)!
Men, sa jag, är det inte här vi ska av då?? Vi tittade lite på varann och sen gick tåget.
Jo, naturligtvis hade snorkfian sagt fel till oss.
Just det tåget vi åkte med var ett sånt som inte stannar på alla stationer, så vi åkte en rejäl bit innan vi kunde byta. Men nu fick vi ju se lite mer av Birmingham i alla fall!

Så var vi äntligen där!!

Vi började med faraohundarna och visst, jag vet ju att kvaliten i england inte är den bästa, men nu när man kunde sitta i lugn och ro och verkligen titta så var det ju hemskt!
Det finns ingen kvalite alls!
Nån enstaka hund som när man tittade i katalogen insåg att den hade svenskt påbrå eller var importer från sverige.
Nu var ljuset i den här hallen helt bedrövligt och jag har inte lärt mig att ställa in allt så bilderna från denna hall är hemska, men man ser det som behövdes i alla fall!

Den här gjorde mig gråtfärdig, han kunde inte överhuvudtaget röra sig. När han skulle springa så gick han över i nån styltig konstig galopp. Min upplevelse var att han måste ha fruktansvärt ont någonstans. Alla hundarna jag såg från samma person var i fruktansvärt dåligt skick! Och detta ska vara den största hundutställningen i världen. Jo, det är det ju oxå, men det vore kanske på sin plats att försöka sig på kvalite istället för kvantitet!

De var lika magra som mina sloughisar tex.
Jag har kikat lite på dessa personers hemsida, och jag tror något hänt där. För på bilderna ser man att det först verkar vara så bra, men sen blir hundarna magrare och magrare. Ägarinnan såg själv väldigt sjuk ut!
Vi stannade inte och såg tikarna.

På sloughisidan var det inte så mkt bättre! Den klart bästa tiken var en import… från sverige! Den blev oxå BIR. Det är för övrigt en syster till hanen som jag parat Xanni med!
Moulay El-Mehdi Al Tisha Of Falconite. Grattis Kjell-Åke som exporterat den!

En svensk var anmäld men kom inte.
En av tikarna rörde sig så illa att jag inte kan klura ut alla fel i konstruktionen den hade. Helt rakt bakställ, nån vinkel vid hasorna fanns överhuvudtaget inte. Den var både fransysk och ja, allt du kan komma på. Göran Bodegård var domare och eftersom de inte har kvalitetspris i england så kan den inte få en fyra tex i kvalite som den var värd. Men, men kan hålla första placeringen, så den kom tvåa i sin klass, trots att den alltså var ensam där!

Vi talade även med en svensk vinthundsdomare och hon var lika bedövad som vi över kvaliten, hon hade tittat på saluki och de var inte heller bra, men det är väl som hon sa, engelsmännen vet ju inte hur dåliga de är eftersom de inte har kvalitesystemet som vi har. Beklagligt!

Sedan shoppade vi lite, inga stora saker, det man verkligen ville ha var för dyrt!
som de här otroligt snygga antikviteterna tex:

Slut på del 1 i den här historien!
Inger

Nu är jag hemma igen och jag ska försöka göra en sammanfattning av helgen!
Men inte nu!

Datorn krånglar som bara den, ”nån” unge har väl varit på den och haft in nåt igen!!

Hur som, det har blivit konstiga inlägg, det är för att jag inte haft tillgång till dator utan skickat allt genom telefonen och eftersom det är nåt konstigt där så blir det lite knasigt ibland.
Har inte lyckats få ihop den här bloggen med telefonens blogg, av nån anledning!

Är idag supertrött och här hemma var det mer eller mindre kaos, så det är väl städning och tvättning på programmet.
Måste försöka vila lite oxå, då det är tre nätter framför mig med jobb.
Att jobba natt när man varit iväg så här är mkt värre än att jobba dag, det är så otroligt slitigt på kroppen att vara vaken på natten.

Ska se när jag hinner fixa datorn och sätta mig med bilder och skriva ihop en sammanfattning från Cruft´s!
Tusen tusen tack, Ingela för att jag fick följa med!
Det var en otrolig helg på många sätt!
Kram, Inger

White hot choclade and browni with the Bullring!