Idag var jag till Borlänge en vända och skulle handla en ny BH bla.
På ditvägen så möter jag en traktor med en rad bilar bakom, framför mig åker två bilar och eftersom det var töväder idag så höll jag mig på lite avstånd.
Inte vet jag vad bilen bakom traktorn tänkte, men när jag är precis i höjd med den så svänger bilen ut, rakt mot mig!!
Som tur var så upptäckte bilen mig, för jag hann inte ens få foten på bromsen så var jag förbi!
Blev lite rädd då, det kunde gått riktigt illa.
Handlade och fixade lite på Kupolen bla och åkte sen hem igen.
Straxt efter Dala-Floda mötte ja en polisbil och tänkte det var bäst att släppa på gasen lite. Det är en raksträcka där i slutet av Floda och i slutet på den rakan stog en vit volvo på höger sida från mitt håll. Den kom från något hus där tror jag. Eftersom jag såg bilen på väldigt långt håll och den stog stilla antog jag att föraren ser mig.
Jösses så fel jag hade!
Det är svårt att uppskatta i meter hur långt ifrån mig som han/hon bestämmer sig för att försöka ta livet av sig, men plötsligt kör den ut i alla fall.
Broms broms, inget händer på den moddiga superhala vägen!
Inser att att jag aldrig kommer få ner farten utan kommer ramma bilen!
Eftersom det inte kom något möte svänger jag häftigt över i den andra filen, medan den vita volvon fortfarande kör rakt mot mig, får naturligtvis en häftig sladd i det hala väglaget och jag ser både bilen och den stora snövallen på andra sidan vägen torna upp sig mot mig, svichar förbi bilen och sladdar några gånger till innan jag kan häva den helt!
Ser i backspegeln att bilen bara fortsätter iväg.
Jag var så rädd och så förbannand, det var så nära att jag vände och körde på bilen bakifrån.
När jag svängde in på vår uppfart hemma så kom nog chocken, insåg att om jag inte hävt mig ut och fått sladd, utan bara bromsat och kört rakt så hade jag ju kört rakt in i bilen rätt på föraren.
Eftersom det dessutom var en lite äldre volvo, hade nog den föraren dött eller fått väldigt svåra skador.
Undrar om den fattade hur nära döden han/hon var!!
Själv var jag skakis en lång stund.
En del har verkligen inte på vägen att göra. Föraren kan omöjligt ha missat mig på grund av höga vallar eller nåt sånt, för jag själv såg ju bilen bra länge innan den körde ut, och det var inte bara taket jag såg.
Kanske nån som satt i telefon eller ja, inte vet jag!
Hur som helst, att två gånger på samma dag vara så nära en olycka känns ju inte så kul. Dessutom som det inte berodde på mig överhuvudtaget. Om det varit någon som inte hållt på med att sladda omkring så mycket och tävlat i folkrace hade kanske inte kunnat häva sladden eller bara bromsat rakt in i bilen.
Så, inte vet jag, tur eller skicklighet, jag är jäkligt glad att jag lever oskadad i kväll!
När jag kom hem läste jag om en nästan identisk olycka kvällen innan i Björbo!
M håller på med förberedelserna för öppet spår på måndag, han åker upp till Lars-Oves stuga i Sälen i morgon.
Själv ska jag jobba mina två sista nätter före den stora resan!!!Ska bli så otroligt roligt att komma iväg!
Bara inga mer naturkatastrofer sätter käppar i hjulet före.
Ser på tv om den hemska jordbävningen i Chile nu!
Vi höres igen!
nej men fy!! Så läskigt!! Usch, jag blir darrig bara jag läser om det … Tack och lov att det gick bra!