Jag ska försöka avsluta den här berättelsen oxå…
Hittade en massa kort från mobilen oxå ju, som när vi stannade nånstans i Tyskland på nervägen och gav hundarna mat på en pakering, Qilah ville inte äta den, förrän den låg på marken…
Massor med folk, och bilar runt i kring…
Vi stannade även i Österike för att försöka få tag på en karta, då GPS plötsligt raderat hela Österrike från sig själv…
Vi passade på att äta där oxå, Socker fick följa med in!
Kartorna var såklart jättedyra, men som tur är finns ju mobilkameran!!
Men visst var det vackert i Alperna…
Laura, spanjorskan vi hämtade upp i Munchen, och inte kunde ett ord engelska, tyckte vi var tokiga som tog kort på berg!! I Spanien har de massor…
Så var vi framme i Flashau.
Lite kyligt allt!
Bildbevis på Wienersnitzeln som var rätt så torr.
Även Morgan fick klä sig helvit i gruvan!
Vi la oss skaplig tid på lördagen, alla var ju bara så otroligt trötta hela tiden!
Upp igen på söndagen, denna gång klädda jag mig i Britzyks utstyrsel ifall jag skulle hjälpa henne. In igen i den förskräckliga trafiken runt utställningen. Denna dag tog jag absolut ingen hänsyn!
Kastade mig in i sista sekunden i rätt fil, så vi kom fram lite fortare än de andra dagarna, Laura sa: Det tog tre dagar, sen blev även du en spanjorska!!!
In och mutade till oss en parkering i p-huset, som för övrigt var byggt för minicoopers!
En otroligt lång kö till insläppet där man såg en hel del att anmärka på om hundars temperament, ja, kanske ännu mer om ägarnas!
Väl inne så gick jag iväg och köpte en sån där jättevåffla med massor med glass, grädde, chokladsås och massor med jordgubbar på! Men, glömde mobilen borta vid ringen!! Så, inget bildbevis. Men den smakade himmelskt och var värd resan in!
När jag kom tillbaka så sa de att de hade en annan handler, så jag åkte hem till hotellet där Morgan och Qilah var!
Jag glömde nämna att när vi var på La Luma, resaurangen, så slet Qilah sönder min helt nya tygbur!
Så hon kunde inte vara själv kvar på hotellet, så Morgan fick lov att passa henne. Han tog en lång skön promenad tills jag kom tillbaka, fast först sov han lite längre såklart!
Så, vi drog iväg till saltgruvan!!!
Resans absoluta höjdpunkt!!
Vi åkte först ett slags tåg in i gruvan. Man satt gränsle över en bänk och höll sig i den framför.
Sen fick vi åka på såna här trästockar. Man satt gränsle över dem oxå, så fram med benen och lutade sig bakåt, sen höll man i den framför, det gick fort…………
Just den här var en gammal som inte användes längre.
Det gick sån där tågräls i de flesta gångarna.
Nån slags sten de brutit i gruvan och belyste inifrån, väldigt vackert i verkligeheten.
98% salthalt i vattnet. Bläää
De hade byggt upp lite olika miljöer så man såg hur de hade arbetat i gruvan.
Även Morgan provsmakade vattnet.
Det fanns en underjordisk sjö, som de sen torkade ut och då låg saltet kvar.
Vi åkte båt över den, de spelade hög stämningsfull musik och hade ett vackert ljusspel till! Fantastiskt!
Här går en trappa för dem som inte vågade åka ner, svårt att se hur långt och hur brant det faktiskt var!
Vi gick över landsgränsen till Tyskland under jord.
Den här kopian av en man visar exakt hur han hittades inne i gruvan, men ser foten sticka ut lite längre ner. Rätt äcklig!
Så här trångt och mörkt var det för dem som jobbade i gruvan.
Så var vi på väg tillbaka igen!
Vi åkte till McDonalds och åt. Vi satt ute eftersom vi hade Qilah med oss,
folk blängde surt på oss för det!
Det är inga hundmänniskor precis i Österrike!
Vi åkte tillbaka till utställningen och gick in och kikade på finalen. Det var spanjorskan, Laura som vann BIR med sin dv. pincsher! Grattis! Och grattis till Britzyk som fött upp den. Sen vann Britzyks veteran VWW titel oxå!
Grattis till det med!
Så åkte vi hemåt igen, efter ett snabbt stopp på samma McDonalds.
Så hemma på hotellet, jag och Morgan gick ner och käkade lite middag på restaurangen lite senare.
Sen i säng. Vi blev tyvärr tvugna att gå upp tidigt nästa dag oxå, eftersom vi fick veta att Emelie skulle jobba på tisdagen redan vid två…
Ja, nästa gång som jag reser så ska jag veta sånt här i förväg.
Allt ska vara kristallklart innan man reser!
Nu var alla så otroligt trötta av både nervositet i samband med tävling, allt strul med hotell och alla felkörningar, och allt krångel som var. Dessutom bestämde sig vädret för att fortsätta vara helt underbart med 30 grader varmt och strålande sol från en klarblå himmel. Inte lika kul i en trång bil med fem pers och 11 hundar utan AC!
Ytterligare ett skäl till att vi skulle åkt senare…
Men men, vi kom till Munchen, släppte av Laura och en hund! Genast blev det bättre plats i bilen!
Jag och Morgan körde mestadels eftersom bilen höll på att ge upp. Kylarfläkten lät inte alls bra och eftersom det hela tiden var så varmt och bilen så tungpackad så fick man lov att köra lugnt. Likaså var bromsarna lite skumma, så man fick lov att planera körningen en hel del. Sen var det ju köer utan dess like! Vi stog ibland mer still än körde! Alla rutor nervevade och bilen kokfärdig!
Soluppgång nånstans i Tyskland…
När Morgan körde så sa han plötsligen, nu är vi vid Danska gränsen! Det kan vi inte vara sa jag, som sovit lite, för vi har ju inte åkt färja!
Jo, vi är där sa han igen, ja, då har vi åkt fel sa jag!
Britzyk hade tryckt in hem på GPS utan att kolla vilken väg, så nu hade den tagit oss en helt annan väg! Så det blev inga presenter som skulle köpas på färjan eller den välbehövliga pausen från bilen…
Men, vi tog oss upp till Glimåkra och släppte av nästan all packning, och många små pinnar + Britzyk!
Så vidare upp till Mjölby och Bosse där vi hade Emelies bil.
Det var fortfarande fint väder, mer än ett dygn senare, men plötsligt kom det en hel del stora moln, helt svarta.
Så fort Emelie kört iväg med sin faraohund så brakade helvetet löst i form av en otrolig störtskur. På nån minut var pakeringen vid en mack vi fick stanna lite på helt översvämmad!
.jpg)
Snacka om kontraster, vi åkte vidare när det gett sig lite grann så man såg något och stannade vid ett matställe och käkade lite frukost.
Jag var så trött och hade ont i hela kroppen, jag bara skakade. Morgan fick köra och stannade sen hos sin bror. Vilket jag inte hade nån som helst lust med. Solen hade kommit tillbaka, man var så trött så man inte kunde säga ett vettigt ord, kladdig och svettig efter alla långa timmar i bilen, nä, då vill man hem och ta en ducsh!
Jag la mig kvar i bilen som han ställt mitt i solen. Vaknade till och kände mig svimfärdig, så jag körde iväg till en mack och köpte dricka, en glass och lite burkmat till Qilah som knappt ätit de sista dagarna.
Tillslut ringde han och jag hämtade upp honom och vi kunde åka hem! Kom hem 33 timmar efter starten i Flashaou!
Ja, vad säger man!
Vi hade inte några problem med att välja vilken tv-kanal vi skulle se i alla fall!
Hur det var, så vill jag inte ha den här resan ogjord! Vi hade många många skratt och hade väldigt trevligt!
Även om vi skulle planerat en hel del bättre!!
Men, nu har vi lärt oss till nästa gång!
Tror dock inte Morgan följer med då! 🙂
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)