Igår så var det ju underbart väder en liten stund, lite väl kvavt kanske, men man kunde ha hundgårdsdörren öppen nästan hela eftermiddagen.

Sen framåt kvällen när det bara var trist och inget att göra så fick vi främmande!

Det var trevligt! Och tack för alla komplimanger jag fick!!
Även tack för allt positivt om v-rummet. Känns roligt att få höra att det man lagt massa jobb på givit resultat.

Vi försökte sitta ute en stund på kvällen, men jösses, en dag med lite värme och de invaderade igen! MYGGEN!!!
OOOhh, vad jag hatar detta lanskap med alla mygg!!

Med allt regn nu så antar jag att det kommer bli totalt outhärdligt i sommar!
Idag är vädret mer än bedrövligt, blev väckt av att en kom och hämtade Nick som skulle vara med och städa väggrenen.

Matat valpar, gullat med valpar, fixat med tvätt bla. Fixat en annons till valparna och fixat en ny sida till storänget.
Sen måste jag försöka vila. I veckan nu så är det långvecka. På måndag är det visst även fackmöte, men det har blivit avglömt att jag skulle vara med så jag har inte blivit kallad till det.
Så jag vet inte riktigt hur jag ska göra.
Sen jobb på natten, så det blir tufft i morgon!

Vi hörs, Inger

Här är de sex dagar gamla!
Ja, vad kan man säga, de är söta, o lite söta, och sen kryddar man med lite gulligt!

De börjar glänta lite, lite på ögonen!

Inget som syns förståss när man fotar.

Resten av bilderna på dag 10!

Ett datum som etsat sig fast i mitt medvetande. Det var dagen då Stefan körde ihjäl sig på motocykel på väg hem till mig.

25 år, det är så länge sen, ändå känns det som igår. Alla minnen är glasklara.
Vist, livet går vidare och jag tänker absolut inte på det ofta, men varje gång jag passerar olycksplatsen så kommer minnet, likaså den 5/5 år efter år.

Minns väntan, telefonsamtalet, den korta mc-färden till sjukhuset tvärs över gatan, hur vi gick hem istället för att köra, hur vi ringde runt till alla kompisar, hur vi åkte till en av akutskötorskorna på kvällen, dagarna till begravningen, den totala kollapsen i hallen när jag klev in i lägenheten ensam efter den.

Alla foton och minnesaker brann upp i den sista branden här. Tiden rullar på, blir det bättre? Vet inte.

Ibland känns allt så otroligt meningslöst, allt blir bara så fel. Men sen ibland så skingras molnen och solen lyser igenom igen.

Nu hoppas jag på att den här envisa förkylningen går över. Är bjuden på Barbiefest i helgen, men som jag mår nu blir det inget. Hostar och totalstopp i bihålerna.

Är så otroligt trött, hela kroppen är slut. Nu måste jag bli frisk! Men alla som verkar a samma förkylning säger samma sak, den går inte över…

Vi hade styreslemöte på chatten igår, orkade knappt tänka, vi hann inte klart mötet, det var så mkt som skulle tas upp.
Men det är skönt att vi nu satt stopptid, förr kunde vi hålla på till över 11 på kvällen.

Nä, ska nog försöka gå upp o brygga lite kaffe. Har varit upp och släppt ut hundarna i hundhuset, gett alla hundar mat, men själv är jag kvar, la mig igen, läser, försöker somna om, men då skriker nån valp så klart…

Vi hörs, hoppas jag är lite mer positiv nästa gång!