Ja, den här helgen som vi var iväg, Ingela och jag, till Cruft´s var så händelserik så det blir svårt att försöka sammanfatta utan att bli för långdragen.
Vi blev hämtade av Torben ruskigt tidigt på torsdagsmorgonen i hans fina Jaguar!
Så vi åkte verkligen storstilat.
Tyvärr var det väldigt mörkt sådär tidigt!
Vi tog sen flyget till Amsterdam där vi bara hann på toa och så nästa plan till Birmingham. 
Jag hade inte uppfattat namnet Coventry när Ingela mailade hotellnamnet så jag trodde vi skulle bo mitt i Birmingham och väldigt nära Bullring. (Ett jättestort köpcentrum)
Vi tog en taxi till hotellet som alltså inte alls låg där jag trodde, utan i Coventry, ca 20 min resa därifrån!
Nu gjorde ju inte det något, men när vi kom till hotellet vid 11-tiden stog en snorkig engelsman i receptionen och enkelt bara sa att de inte gjorde incheckningar före kl: 14.00!
Sen vände han på klacken och gick in på sitt kontor!
Nähe!
Det kom en annan portier och vi frågade om vi i alla fall kunde få ställa våra resväskor där någonstans, jo, det skulle vi VÄL kunna då! Oxå rätt snorkigt.
Sen var det bara att kliva ut på gatan igen och försöka komma på vad man kunde göra i Coventry!
De hade en hel del affärer och gallerior, så vi tog bla en fika på ett av kafeerna som fanns. Sen var vi runt och kikade på allt möjligt och letade efter en viss ölsort till Torben, till klockan var halv två och vi var superslut!
Tillbaka till hotelett där vi satt i foajen till prick 14.00!
Fick nyckel och väskor och gick upp till vårt rum! Som var ostädat och ofärdigt!
Ner igen och talade om att det inte var klart.
-Nähe, svarade snorkfröken och gick iväg!
Vi slog oss ner i foajen men det kom ett gäng pensionärer så vi lät dem sätta sig istället. Frågade snorkfröken om vart vi kunde ta vägen och hon föreslog baren!
In i baren och ställde ifrån oss alla våra saker vid några soffor där vi tänkte slå oss ner, gick och köpte ett glas vin. Tillbaka till sofforna för att inse att ett gäng pantertanter snott våra soffor!!
Do you want me to take your bags? frågade en av dem snällt när jag själv hade två glas i handen! No, thank´s, my friend can take them!
Så vi blev återigen bortskyfflade!
Nåja, vi drack upp vinet och gick tillbaka till foajen för att se om vårt rum var klart.
Hon skulle ju visserligen komma och säga åt oss när det var klart, men herregud, hur lång tid kunde det ta??
Nä, hon skulle kolla, gick ut igen och var borta en lång stund. Ja, det var för hon passade på att byta om till sina egna kläder på samma gång!
Nä, det verkade inte klart, men vi kunde få ett glas vin om vi ville, och det slutade med att vi fick en hel flaska vin! Woow!
Tillslut kom vi upp på rummet i alla fall. Tog ett bad och vilade lite innan vi skulle ner på middag.
Middagen var en meny på bla oskalad kokt potatis, men jag tog ris istället. Till det var det kalkonfile tror jag. Med någon sås.
Förrätten var god och det var även själva middagen, men det fanns ju nästan inget att välja på.
När vi lämnade över kupongen med vårt vin, så var servitören otroligt skeptisk. Tror att hon trodde vi snott den. Så hon skulle ringa receptionen och fråga om det verkligen var ok!
Det var det tydligen för plötsligt kom hon springande och slängde vinflaskan på bordet och sa, here are your vine! Och sprang vidare.
Vi ville ju gärna ha ett nytt glas att dricka vin i då vi hade vatten i det andra, -men ni har ju redan glas var svaret!
Jo, vi fick tillslut var sitt nytt glas!
Vid det här laget hade både alkoholen och tröttheten slagit till rejält, så vi skrattade hysteriskt så tårarna rann, vilket inte uppskattades av alla de tråkiga engelsmännen som stirrade ännu mer skeptiskt på oss, en torsdag!!
Dag två så skulle vi ta buss till stationen och sedan tåg till Birmingham New Street sa Snorkfian till oss.
Sagt och gjort, på tåget var det väldigt fullt, så jag och Ingla hamnde lite ifrån varann.
De flesta gick av vid Birminghamn International, men vi skulle ju av nästa. Så då fick jag plats vid Ingela. Tittade ut lite och ser skylten med stationsnamnet och bredvid står det inom parantes (NEC)!
Men, sa jag, är det inte här vi ska av då?? Vi tittade lite på varann och sen gick tåget.
Jo, naturligtvis hade snorkfian sagt fel till oss.
Just det tåget vi åkte med var ett sånt som inte stannar på alla stationer, så vi åkte en rejäl bit innan vi kunde byta. Men nu fick vi ju se lite mer av Birmingham i alla fall!
Så var vi äntligen där!!
Vi började med faraohundarna och visst, jag vet ju att kvaliten i england inte är den bästa, men nu när man kunde sitta i lugn och ro och verkligen titta så var det ju hemskt!
Det finns ingen kvalite alls!
Nån enstaka hund som när man tittade i katalogen insåg att den hade svenskt påbrå eller var importer från sverige.
Nu var ljuset i den här hallen helt bedrövligt och jag har inte lärt mig att ställa in allt så bilderna från denna hall är hemska, men man ser det som behövdes i alla fall!
Den här gjorde mig gråtfärdig, han kunde inte överhuvudtaget röra sig. När han skulle springa så gick han över i nån styltig konstig galopp. Min upplevelse var att han måste ha fruktansvärt ont någonstans. Alla hundarna jag såg från samma person var i fruktansvärt dåligt skick! Och detta ska vara den största hundutställningen i världen. Jo, det är det ju oxå, men det vore kanske på sin plats att försöka sig på kvalite istället för kvantitet!
De var lika magra som mina sloughisar tex.
Jag har kikat lite på dessa personers hemsida, och jag tror något hänt där. För på bilderna ser man att det först verkar vara så bra, men sen blir hundarna magrare och magrare. Ägarinnan såg själv väldigt sjuk ut!
Vi stannade inte och såg tikarna.
På sloughisidan var det inte så mkt bättre! Den klart bästa tiken var en import… från sverige! Den blev oxå BIR. Det är för övrigt en syster till hanen som jag parat Xanni med! 
Moulay El-Mehdi Al Tisha Of Falconite. Grattis Kjell-Åke som exporterat den!
En svensk var anmäld men kom inte.
En av tikarna rörde sig så illa att jag inte kan klura ut alla fel i konstruktionen den hade. Helt rakt bakställ, nån vinkel vid hasorna fanns överhuvudtaget inte. Den var både fransysk och ja, allt du kan komma på. Göran Bodegård var domare och eftersom de inte har kvalitetspris i england så kan den inte få en fyra tex i kvalite som den var värd. Men, men kan hålla första placeringen, så den kom tvåa i sin klass, trots att den alltså var ensam där!
Vi talade även med en svensk vinthundsdomare och hon var lika bedövad som vi över kvaliten, hon hade tittat på saluki och de var inte heller bra, men det är väl som hon sa, engelsmännen vet ju inte hur dåliga de är eftersom de inte har kvalitesystemet som vi har. Beklagligt!
Sedan shoppade vi lite, inga stora saker, det man verkligen ville ha var för dyrt!
som de här otroligt snygga antikviteterna tex:
Slut på del 1 i den här historien!
Inger
