ÄNTLIGEN!!!!
Jag har så länge drömt om att få föda upp en kull från en tik som jag själv fött upp! Och nu är de här!!
Med buller och bång!
Det började på måndag kväll med lite bäddning och flåsande vid 10-tiden. Sen var det lite små värkar och så under natten.
På morgonsidan började hon få krystvärkar och första valpen, en hane, (grön) kom Kl:06.32
Sen lite paus med ompyssling nästa valp en tik (ljusrosa) kom kl: 08.11
Efter henne kom en till tik, kl:08.24, (cerice) och 09:13 kom en hane (blå)
Sen hände inte mkt!
Var helt säker på att jag känt både en valp och rörelser så jag visste det skulle komma fler, eller i alla fall en!
Hon tog en lång paus, så vi sov lite, både hon och jag! Sen började hon få lite krystvärkar igen runt ett-tiden. Men bara såpass att jag misstänkte det var något. Sen efter en lång stund blev de lite mer så att man kunde se att det fanns en valp i födslokanalen. Kände efter och vid krystningarna så kom den fram så pass att jag kände den.
Men inte längre, och värkarna blev svagare och svagare…
Försökte stimulera värkar, sprang med henne, gav fruktsocker… inget hjälpte
Ringde flera olika veterinärer, men de hade stängda telefontider eller svarade inte.
Fick tillslut hjälp av en i Björbo, Ann-Katrin, som var på väg till Gunilla kliniken. Hon frågade på plats om jag kunde åka.
Hade då bytt om, satt på värmen i bilen och plockat ihop alla papper.
Så var det bara att packa ner valparna i fleecefilt och in i bur, Qilah i stora bilburen och så iväg. Hon började tjuta i bilen och det var verkligen superstressande! Visste ju inte om det berodde på att valpen satt fast och gjorde så hon hade ont, eller för att valparna låg framme hos mig.
Kom tillslut fram i alla fall, inga farbror blå såg mig!!!
Väl inne så var det tomt förutom veterinär och Gunilla själv.
Sen kände veterinären, Anna Löf, efter om hon kände valpen, jodå, visst var den där.
Hon sa som jag själv trott att huvudet var först, och att det inte kändes som att den satt fast. Hon fick ett bra grepp om huvudet och försökte lirka fram den. Totalt stopp!
De sprutade in massor med glidslem och något annat medel och efter en lååååång tid så fick hon tillslut ut valpen. Både Gunilla och jag höll Qilah, hon hängde mer eller mindre på min axel och försökte såklart även ta sig bort eftersom det gjorde jätteont!
Valpen var en väldigt stor hane som förståeligt nog var död.
Sen röntgade vi Qilah, och jo, minsann, var det inte en till där!
Vet. trodde den var död och tyckte jag skulle åka hem och se om hon inte fick ut den själv under natten.
Jag tyckte vi kunde ge något stimulerande för värkarna, så lite prover togs. Allt var bra så då tyckte inte vet. att det skulle behövas. Men som vi satt där på golvet med Qilah och valparna så fick hon lite krystvärkar, och rätt snart kom ett ben och en svans ut.
Sen blev det lugnt igen, så då gav de lite kryststimulerande och efter en stund kunde jag lirka fram sista valpen. Till min glädje levde den! OCH var en tik!!!
Den föddes kl: 17.20! Åtta timmar efter den sista levande födda valpen!
Så totalt tog denna valpning 10,5 timmar ca från förstfödd till sista!
Idag, sprängande huvudvärk och nackspärr!
Ljusrosa